Min Bröllopsdag

Nu är jag klar med min berättelse om min bröllopsdag. Här finns hemligheter som ingen känner till så alla som finner intresse ber jag er läsa detta inlägg. För er som inte har intresse så är det alldeles för långt och ni kan läsa nästa inlägg i stället.

Jag har i botten av detta inlägg framfört en del tack. Men kan också inleda med att framför ett tack till alla som bidrog med att göra denna dag så minnesvärd för mig och Erika.

Vår Bröllopsdag!

Dagen började lite smått med frukost och sedan körde jag iväg för att hämta tårtorna på Sandhems bageri. Därefter körde jag till Åhus för att lämna väska och champagne på Åhus Gästis där vi skulle tillbringa vår första natt som herr och fru Berggren.
När jag kör in i Åhus så börjar jag tänka på hur bra jag har det. Hela min familj är frisk, vi har allt vi behöver och jag kommer i eftermiddag gifta mig med kvinnan jag älskar och som jag vill leva resten av mitt liv med. Jag börjar då tänka på mamma och det brukar inte vara bra när man är rörd och likaså inte denna gången. Så jag sitter och tänker på vigseln, mamma och hur jäkla bra jag har det i livet och fäller en och annan tår i ren glädje. Jag svänger in på hamnleden och vem hoppar inte ut om inte polisen. Tur i oturen så är det nykterhet och bil kontroll och ingen fartkontroll. Jag kan ju hållit 5-7 km för fort på den nya breda fina vägen. Så där sitter jag smått snyftande med ett leende från öra till öra och han berättar att jag har ett gammalt kontrollmärke. Han ber om körkortet och jag ger honom visakortet. Han ger mig böter men lycklig som jag är kan jag bara flina och jag väntar mig nästan att han ger mig 500 kr till bara för att man är så jäkla glad. Sedan körde jag vidare mot Åhus Gästis. Ringde Anneli för att berätta att jag lipat och varit glad över att jag fått böter.

Vid denna tidpunkt ungefär förberedde Erika sig för sin tid hos frisören i Färlöv. Hon hade varit där tidigare och valt frisyr och visat diademet som skulle sitta som pricken över i:et. Även smink skulle appliceras hos frisören och resultatet blev strålande. Så vi skickar dagens första tack till Karin.

Själv hade jag vid klockan 11 tagit mig till festlokalen i Fjälkinge nämligen Villandsgårdens bygdegård. Ett ställe som jag för övrigt varmt kan rekommendera till alla som söker en lokal för fest. Trevlig herre vid namn Stig Nilsson tar emot och visar lokalen för alla intressenter och ger verkligen god service. Tack Stig för ditt trevliga bemötande.

Dagen, kvällen och natten innan bröllopsdagen så förberedde hela familjen lokalen och maten. Det var mycket som skulle hinnas med men alla ställde upp och bidrog till vår stora dag. Så när jag nu stod på trappan och väntade in kockar och serveringspersonal så kunde jag i lugn och ro titta ut över lokalen och se hur fint och vackert dukningen hade blivit. Maten visste jag skulle bli bra då Christofer för inte så längesedan tillagat hela bröllopsmenyn och vi hade provat fram drycker som passade utmärkt till den symfoni av smaker som skulle dukas inför gästerna.

Efter att kockarna och serveringspersonalen hälsats välkomna så drog jag in till stan för att köpa några gåvor till de som hjälpt till vid bestyren av festen. Det gick ganska snabbt och i besluten av vad som skulle köpas fanns det ingen tvekan.

När jag kom hem så var det dusch, bränna musikskivor och påklädning som gällde. Man kan tycka att man borde ha bränt de där ”jä#¤la” skivorna innan men det är inte alltid men gör som man borde. I vilket fall så brände jag en skiva med blandad musik och en med svenska visor. För jag och Erika hade fortfarande inte valt vals. Jag sa det tidigare, ibland gör man inte sakerna i rätt ordning. Inte heller hade vi övat på den jäkla valsen. Jag visste ”ett-två-tre” alternativt ”ko-patt-e” och att jag skulle börjar med vänster fot.

Upp och klä på sig och Erika hade kommit hem. En underbar frisyr och härligt glad var hon.
Brudbuketten. På de två bröllop som vi tidigare haft i vår kompiskrets så har brudbuketten fått en egen historia. Så även denna dag och först nu på bloggen kommer sanningen fram. Nu kommer alla som läser detta och känner till de två tidigare historierna säga.
- Ahh, så det var därför de var sena.
Nej så var det inte. Det var bilens fel. Men… när vi klär på oss och jag håller på att knäppa skjortan så säger Erika.
- Nu är det bara brudbuketten så är jag typ klar att åka.
Jag säger typ.
- Fan, helvete brudbuketten. Jag har inte hämtat den från floristen.
Detta ca 10 minuter efter det vi skulle åka till Sporrakulla för fotografering.
Jag fick på mig kläderna på rekordtid och likaså Wilmer fick sina kläder på sig och in med honom i bilen. Fotografen, svärmor och bruden en annan bil som körde direkt mot Sporrakulla medans Daniel körde mig först till floristen och sedan vidare. Men vi var inte mer än 25 minuter sena jämfört med schema.

Fotografen Ingemar som ansåg att tiden var knapp kunde inte för sin värld begripa varför vi skulle åka till Sporrakulla för fotografering. Det var ju nästan en timmes restid i en redan hårt ansträngd tidplan. Men efter han sett scenerierna kring gården så förstod han och höll med oss om att det var ett perfekt ställe för fotografering. Vi fick helt underbara bilder och kommer att visas i andra sammanhang.

Väl hemma igen bytte fotografen och medhjälper om till festkläder och körde till kyrkan som redan då hade börjat fyllas med människor. Jag och Erika skulle hämtas i en annan bil. En Austin Ten från 1938 och vi väntade, och väntade, de skulle vara någon minut sen. Men, vi väntade. 16.05 kom bilen vi var då smått nervösa. Bilen gick inte snabbt, eller, den kanske gick snabbt men hade väghållning som kan liknas vid HB med skidskor på nygjord is. Inget vidare. Men väl framme så kunde vi börja.

Kirsten tog emot oss. Denna härliga präst som saknar motstycke i person och bara ser gott i alla hon träffar. Hon skall ha ett stort tack för vad hon gjorde denna dag då hon var vigselförrättare på vårt bröllop. Hon har helt underbar med sitt ständiga leende och engagemang mot oss och mot kyrkan. Utan henne hade något saknats det är jag övertygad om.

Musiken började spela och jag, Erika och Wilmer tog våra första steg mot altaret. Wilmer tog stadigt några steg in men när gästerna alla reste sig upp så blev det för mycket och faster Anneli fick rycka in. Jag och Erika gick lugnt och sakta fram till altaret och allt kändes helt underbart. Vi fick lite vatten av Kirsten och nervöst tog vi en varsin klunk.

Kirsten började med att presentera första psalmen. Efter denna var det dags för sång av våra två sångerskor som vi hittat så smidigt. När de började så gick det rysningar i hela min kropp. De sjöng ”Av längtan till dig”. Denna låt som jag spelat i början av min förälskelse av Erika. Den gick på högsta volym i bilen och jag sjöng så jag fick ont i halsen. Nu i en helt annan tappning står jag och försöker hålla tillbaka tårarna. Fjantigt egentligen men jag vet hur det blir. Trilla en tår så tar det aldrig slut. En och annan tår tog sig fram i ögonvrån men på ett kontrollerat sätt och jag slapp skämmas över att låta som en snyftande säl.
Vigsel som naturligtvis var allvarsam var också något av det vackraste jag gjort. Det finns få tillfällen i livet man står inför 70 personer och intygar sin kärlek och tro till den man älskar mest. Detta utan att tänka på det, för man försvinner så djupt ner i varandras ögon så allt annat stannar upp och man bara känner att vad som än händer så har jag Erikas kärlek. Med Erika kommer inte bara hennes kärlek utan hennes familj och vänner blir min familj och vänner där alla gläds åt det vi upplever just i detta ögonblick.
Den andra sången framfördes med samma ljuva toner som den första. ”Kärleken förde oss samman” var den låten. Den var ganska ny för mig och berörde mig inte på samma sätt som den första sången.
Till utgångsmusik hade vi valt ”Can you feel the love tonight”. Jag kan hålla med kantorn att låten inte fick den effekt som jag önskade med ett starkt crescendo i mitten och den gick lugnt och stilla genom hela låten. Men jag ångrar inte för en sekund valet utan det var helt perfekt.

Utanför kyrkan var det riskastning och kramkalas. Här blev det många tårar för bruden som hållit sig bra under ceremonin inne i kyrkan. Men alla upplyste oss hur fina och vackra vi var och vilken bra vigsel det hade varit. Det svåra med sådana kommentarer är att de kan sägas för att vara snäll eller för att man verkligen menar det. Vi tror att ni menar det i alla fall. En som jag tror på var en av gästerna som sa.
- Jag brukar inte gråta i kyrkan men detta var så fint så det trillade fram en tår.
Ganska bra sammanfattning.

Efter detta så begavs vi oss i bilen mot festlokalen. Vi hade innan vi satte oss i bilen öppnat en skumpa för att dricka lite gott under färden. Vi körde en omväg för att ge gästerna en chans att hinna i förväg och vi kom till festlokalen på utsatt tid klockan 17.45.
Utanför festlokalen saknades flertalet gäster som kört vilse. Därför skickades en del gäster ut på spaningspatrullen för att locka hem hönsen. Vi lät dock inte detta hindra Christofer att göra sitt första framträdande för dagen. Han sabrerade en champagneflaska och hällde vackert upp dryck till brudparet. Jag saknade applåden vid sabreringen men alla inklusive jag var väl tagna av stundens glädje.

Anneli som var kvällens toastmadame tillsammans med Jill höll i välkomsttalet och utbringade en skål. Efter en lite stund var det dags att sätta sig till bords. Väl inne i lokalen stod borden vackert uppdukade och bandet spelade glatt en hoppsanlåt för att få gästerna lite i stämning.
När alla hade satt sig så tog Toastmadamerna vid och inledde med ett reseledar tema där Anneli spelade den rutinerade reseledaren och Jill den nya praktikanten. Det var jätteroligt och de skulle återkomma i slutet av festen.

Christofer presenterades och vi skulle avnjuta startern. Till startern skulle alla skåningar säga en limrik på västgötska och alla som klassades som västgötar skulle säga en text på skånska. Men för att hör hur det skulle låta fick skåningar respektive västgötarna inleda på sitt modersmål. Det var en något trevande men ändå rolig inledning och satte nog igång konversationen vid bordet. Västgötarna fick bekanta sig med ål och skåningarna med grynkorv. Skåneningarna fick Läckö i snapsglasen och västgötarna fick givetvis Skåne i sina glas.

Förrätten var lite försenad men så innan ens en gång dricka kommit in i glasen fick min far hålla tal. Så vad handlade då min fars tal om. Jag kan väl sammanfatta det med att han berätta om den förvandling som skedde när jag träffade Erika. Mer och mer satt jag i telefon när jag inte träffade henne. Jag gick ner i vikt (vilket jag senare tog igen) och pappa ifrågasatte om pengarna som investerades i tid, mobiltelefonsamtal och middagar skulle löna sig. Detta fick han tidigt klart för sig att detta var en korrekt satsning. Han talade om hur snabbt det gått från det vi träffades till lägenhet och senare hus. Kronan på verkat var Wilmer och nu även bröllop som han gått och väntat på. Tyvärr hade vi inget i glaset att skåla med så det blev ett fyrfaldigt leve.

Strax därefter kom dricka in till förrätten som var en Normandie Cider äpple. Till denna cider serverades ett pajskal med hollandaise och primörer av olika slag. En underbar kombination som var en ypperlig inledning på en lång och god middag.

Förrätten dukades av och om jag minns rätt i ordningen (annars ber jag om ursäkt) så var det min systers tur att tala. Hennes tal var skrivit som om det var min mor som talade. Annelis tilltag gick rätt in i hjärtat om som jag sa tidigare så mamma i dessa sammanhang är inte ”bra” så Annelis tal var det enda som rörde mig till tårar. Ett ord som Anneli fick med som idag får symbolisera min mor genom Anneli var ”Sören också!!”. Jag kommer inte ihåg hela talet men det gick rätt in i hjärtat och Anneli tog verkligen vara på de kommentarer som man kunde höra mamma säga när jag träffat Erika och vad mamma sa första gången hon träffade Erika.

Efter en oplanerad paus pga. av haveri i köket så fick Therese, Erikas syster, chans att tala inför oss alla. Hon inledde med att intyga att Erika minsann inte var saknad när hon åkte till Skåne för sina studier. Detta var i Thereses mer rebelliska period av livet men när den var över förstod Therese vad som saknades i hemmet. Therese intygade dock idag vilket stöd Erika är som storasyster i hennes liv. Hon talade också om hur alla undrade vem det var Erika hade träffat. Vem var det hon pratade om där nere i södern och vem hade skickat ett fång röda rosor när Erika reste från Kristianstad till Nossebro första gången efter de hade träffats. Therese påminde Erika om den något för små t-shirten av någon sorts märkeskopia jag fick när jag träffade Erika efter hon hade varit på Kos. (Egentligen var det Bulgarien). Samtidigt som jag fick denna lilla tröja hade jag köpt ett guldhalsband med ett hjärta i guld. Men efter detta så fick även Therese lära känna mig. Men något som Therese berörde som jag verkligen kommer ihåg är: ”Kärlek vid första ögonkastet är få förunnat”. Detta stämmer in på mig och Erika så himla bra och var verkligen pricken över i:et i Thereses tal.

Jill var näste talare om jag som sagt inte minns fel. Spelar inte så stor roll. Jill berätta att vi träffades en midsommar första gången och att jag var tystlåten och gjorde inte mycket väsen av mig. Något som jag på senare år har tagit igen. Hon talade om Erika som en lika tystlåten tjej som det tog lång tid att lära känna men hon säger nu att hon fått två riktiga vänner för livet. Hon berättade också om själva första träffen på Grand mellan mig och Erika. Hur hon kontinuerligt rapporterade till kompisarna hur jag gjorde mina framsteg. Nu dansar de tryckare, Nu har han handen på rumpan osv.

Precis när varmrätten var på väg in presenterades Fredrik som talare och han hade lite och säga. Först så var det ett tal genom Fredrik från Liil, min faster. Minnet sviker mig men jag visste vad som komma skulle. Hon tyckte det var synd hon inte kunde komma osv. Men det jag kommer ihåg i talet var att tjejer skulle på resande fot beakta de tre PPP och att de var viktiga. Men för killar var det de tre KKK som gällde. Varav det tredje K:et var koltabletterna. För att förklara detta kan jag komplettera med att faster bjöd mig som barn på svamp som hon plockat själv. För att minska risken för förgiftning fick jag koltabletter till svampen. Detta har etsat sig fast i mitt huvud och min faster finner stor humor i detta. Men jag har aldrig blivit förgiftad av svamp. Å andra sidan äter jag inte svamp längre hemma hos Liil utan Koltabletter förstås.

Fredriks personliga tal var lite längre och talade om vår uppväxt och diverse resor vi gjort. Alla härliga minnen som vi båda bär med oss med stolthet. Tror jag. Han överlämnade dessutom en Absolut Mango till Erika och en presentkartong till mig. Precis som jag gjort med en fin flaska vin ca 10 år tidigare på perrongen i Linköping till han och hans numera fru. Detta blev en rolig knorr på hans tal och vi får se hur jag kan ge igen. :-)

Varmrätten serverades och till den var det ett chilenskt rödvin som heter Trio. Varmrätten bestod framförallt av ung spädgrisfilé med honungs och rosépeppar slungad nypotatis. På tillriken fanns även svartrot, blomkålspuré och diverse primörer. En finfin etapp på vägen till middagens stolthet och absoluta topp, desserten.

Leif skulle hålla tal och det var väl ingen överraskning. Marcus hade lämnat lokalen och om det var uträknat eller inte vet jag inte. Men Leif började med att jämföra Pappa(Jörgen) med kornprinsen och Anneli med Perelli (Inte däcket) eller var det Lena PH han kom inte riktigt ihåg. Men han hade inte satt fingret på vem jag var. Inte förrän prästen hade kallat mig för mjukisen och då sa han självklart. Jag är mjukisen. Han hade frågat sina barn tidigare om uppslag och historier om mig men inte fått något tillbaka. Han hade inte frågat Fredrik kunde jag konstatera. Leif sa:
- Jag har lite stolpar här. Men trumpeten körde jag när du fyllde trettio.
(Det var när jag fyllde 25 men skit samma poängen gick fram och alla skrattade.) Leif informerade oss också om att det är billigare att köpa ny telefon än att byta batteri och att skicka e-post till honom, och att man till och med ska behöva gå ut på internet för att hitta information om bröllopet, var inget för honom.

Desserten var middagens absoluta höjdpunkt. En snyggt upplagd och smaker som bara ville vara tillsammans i munnen. Efter man ätit den vill man bara ha en tallrik till med samma fina upplägg. Alla vi pratat med tyckte middagen var hur god som helst men att desserten skulle vara den rätt som kvällen till ära fick 5 ringar. :-)
Desserten var en vitchokladrulle fylld med marscarponemousse. Flädermarinerade jordgubbar med pistageströssel, Syltade rabarber och en pistagebiscotti. Mums…

Jag har två tal kvar att recensera och vi börjar med Rikard som tagit sig mod att tala inför en hel del okända ansikten. Detta brukar dock inte vara hans starka sida men just denna kväll så står han upp och talar om för alla vad jag betyder för honom och talar också om att det finns en annan sida hos mig som inte alltid är så mjuk. Det blev en bra balans när någon berättade om mitt vardagliga jag. Jag har fått många positiva kommentarer på Rikards tal så Rikard detta kanske kan bli en vana.

Christofer höll också tal och när i ordningen kommer jag inte ihåg. Han talade om barndomen och hur han kastat en leksak i huvudet på Erika så blodet flödade. Han sprang då barfota hem till farmor för sympati över hans handlingar. Idag så var han tacksam att det inte lämnat ett ärr efter sig. Christofer var också den som hälsade mig välkommen till familjen vilket jag uppskattade mycket. Något som jag kommer komma ihåg i hans tal var hans återkommande pikar mot Erika att släppa iväg mig på en Whiskeyresa tillsammans med Christofer. Jag har bara en sak och säga Christofer – Hoppet är det sista man överger. :-) Christofer uppfattade jag som en lugn talare och jag tror nog att den gode herrn Carl-Jan har inspirerat sin lärling i talets konst.

Sedan fick Erika ett paket. Erika fick öppna paketet och inuti fanns ett nytt paket med en vers på. Typ lämna detta till den med störst näsa. Så hon lämnade paketet till sin numera svärfar som grymtade något och så höll det på paket efter paket. Skratten kom efter varje vers och roligast var när någon med respektive skulle ge paketet till den med vackrast frisyr till exempel. En vånda rolig att beskåda. Paketet hamnade till sist (av en slump – NOT) hos Marina som i sin vers vill ställa upp med en sång och sagt och gjort så hoppar alla kompisarna upp och sjunger med lite komp av bandet följande visa.

SÅNG TILL HÅKAN OCH ERIKA
Melodi: ”En kväll i Juni” med Lasse Berghagen

1. Ja det var en kväll i maj, som de träffades på Grand.

blickarna var heta och hjärtan satts i brand.

Sedan var det dags för daten och hon fyllde 21.

grattis på namnsdan lilla gumman här får du en bukett…

Refräng: Grattis Håkan och Erika ja det vill vi alla skrika.

dom blev kära i varann och nu e dom fru och man.

LALLA LA LA LA LA LA LA LA…………………………..osv.

2. Ja det var en kväll i maj, när vi var uppå kalas.

Stackars lilla snigeln hans skal det gick i kras.

I garderoben har du varit fastän det ur minnet farit.

och sjunga vill du gärna för då blir du en stjärna…

Refräng:Grattis Håkan och Erika ja det vill vi alla skrika.

dom blev kära i varann och nu e dom fru och man.

LALLA LA LA LA LA LA LA LA…………………………..osv.

3. Ja det var en kväll på Böda, Håkan drack sin absolut.

Å han käka på en kräfta och hela stolen sjänk till slut.

I sitt förtält har han sopat, till dess alla barr var borta,

sätter sig ner å slappar å äter napoleontårta…

Mellanrefräng:Kärlekssagan den var sann, Håkan å Erika fick varann,

sedan blev det hus i Färlöv och en Wilmer titta ut.

Refräng:Grattis Håkan och Erika ja det vill vi alla skrika.

dom blev kära i varann och nu e dom fru och man.

LALLA LA LA LA LA LA LA LA…………………………..osv.

Slut.

Mycket rolig sång och den innehåller så mycket poänger att jag inte orkar förklara alla. Men mycket bra och det märktes att de hade övat på sången. Jag menar till och med grabbarna hördes ju.

Efter detta gjorde Anneli och Jill ytterligare ett framträdande som byggde på inledningen. Anneli ordentlig medans Jill kommer in skitpackad med cigg i munnen. De rumlar runt i lokalen och leder till slut alla gästerna i en orm. Skitkul avslutning på middagen och jag ger mina två toastar högsta betyg.

Efter att bord och stolar hade rensats från dansgolvet var det dags för traditionell vals. Vi var duktigt nervösa då vi inte hunnit välja en vals som vi verkligen tyckte om utan körde med den bandet rekommenderade. Vi hade inte övat tidigare mer än ett par steg men vi kom fram till att jag börjar med vänster så tar vi det därifrån. Men det gick faktiskt riktigt bra och vi dansade på. Vi gjorde också en Let’s Dance manöver som nästan gjorde att jag trillade men vi klarade det också. Minuten och en halv var jättelång innan bandet förklarade att det var fritt fram för vem som helst att ta tillfället i akt och bjuda upp till vals. Väl över så satte den vanliga dansen igång och jag kan säga att det blev mycket kasedans denna kväll.

Tårtan serverades och vi skar en bit samtidigt som blixtarna från alla kameror gick av. Vi matade varandra men visste knappt hur vi skull göra men vi fick instruktioner hela tiden av gäster som ville hjälpa till. Jag tog en bit spettekaka och gick till bordet för att äta. Men jag var ganska uppe i varv så tårtan bara flög ner i magen.

Vi hade en fin groggbuffe dagen till ära och den var uppskattad. Dagens drink blev Mojito men även P2 var populär. Öl var inte alls populärt och jag bar dit 5 flak öl och jag bar hem 4,5 flak. Men det kommer nu räcka resten av sommaren, hösten och kanske till och med vintern. Det gör nog spriten också för övrigt. :-)

Efter mer dans så var det dags för mig och Erika att avsluta. Vi tackade ett antal personer som hjälp till med förberedelser och under kvällen med gåvor. Sedan höll vi en auktion av de tavlor som vi målat under möhippa respektive svensexa. Jag började med att auktionera ut Erikas och Tobias!!! Bjöd snabb som en kobra 200 kr och efter det var det tyst i lokalen. Jag klubbade budet och tavlan var såld. Tobias – om du läser detta så har värdet ökat och jag är beredd att köpa tillbaka den för 300 kr. För vad ska de med den till? :-)
Erika fick bättre betalt för min tavla trots att hon var usel som auktionist. Men en duell mellan Leif och min far gav oss 500 kr med far som vinnare. Grattis!!.

Vi tackade för oss och gick ut till taxin. Efter ett kramkalas med många av gästerna åkte vi trötta iväg. Vi skulle tillbringa natten på Åhus Gästis så resan var inte så lång. Jag hade tidigare hämtat en nyckel som skulle användas både till rummet och till huvudentren. Tror ni att det fungerade. NEJ!. Där stod vi och ruskade den gamla jävla dörren tills den nästan lossnade från gångjärnen. På skylten bredvid stod det med stora bokstäver.
”Vid troligt inbrottsförsök så filmas entren”
Jag kan säga att mycket närmare inbrott kommer man inte. Så där stod vi i full mundering och försökte få upp dörrjäveln när jag till slut hittade en porttelefon och kunde via denna få instruktioner om hur man skulle öppna dörren. Vilket till mitt försvar inte var det enklaste.

Väl uppe på rummet så väntade duschen. Erika tog av sig klänningen och såg ut som om hon hade rånat tre kinesiska pensionärer på allt deras ris.
- Oj då. Sa hon när riset föll till mattan. Inne på toa hörde man mer ris falla till golvet då hon påbörjade nedmonteringen av frisyren. Jag fick ge en hjälpande hand.

Efter vi båda duschat var vi trötta och sängen väntade. Vad som hände sen är en hemlighet…

Men något som inte är hemligt är att jag och Erika hade en helt underbar dag. Vi älskar varandra och vi har en omtänksam familj, goda vänner och goda arbetskamrater. Vad mer kan man önska sig här i världen!

För att göra denna dag möjlig så vill jag här framföra följande tack.

Jörgen: Tack för ditt stöd och det intresse du visat projektet Berggren Bröllop. Du är en upptagen man men alltid tagit dig tid att höra dig för hur planerna gick. Utan dig hade en sådan här stor fest inte varit möjlig. Tack.

Ing-Marie och Clas: Tack för ert stöd och allt arbete ni lagt ner i festen. Alla trycksaker och hjälp med planeringen är helt obetalbar. Tack och tack för att ni vaktade vårt hem under bröllopsnatten.

Christofer: Tack för den symfoni av smaker och dofter som berörde många av våra sinnen denna kväll. Det arbete och kunnande som du bidragit med i kompositionen av menyn kommer vi troligen aldrig kunna betala tillbaka. Vi är oerhört tacksamma för dina inslag i festen som gjorde det till en kväll att minnas. Tack. Skottland nästa?

Jill och Anneli: Ni var helt underbara och styrde festen på ett underbart sätt. Med naturlig flexibilitet och utan nervositet fick ni oss alla att trivas på festen. Era glada och roliga sketcher är något vi kommer komma ihåg och berätta historier om i många år. Vi vet hur mycket tid ni lagt på att få till allting och vi uppskattar det så jättemycket. Tack.

Ingemar: Dina fantastiska bilder från Sporrakulla och från festen kommer länge hjälpa oss minnas denna fantastiska dag. Dag för din insats den var ovärderlig. Tack.

Therese: Att tillgodose brudparet är aldrig lätt men du gav din prägel på bröllopet genom en fantastisk dukning. En dukning som man sent kommer att glömma. Vi är så himla nöjda med hur resultatet blev och gästerna var säkert också imponerande. Tack.

Daniel: Vi saknade en tårtställning men du var vår räddare i nöden. Den kommer säkert pryda fler bröllop med sin unika design. Kandelabrarna likaså som lyste upp lokalen i vartdera hörn. Enkel design men så himla effektfullt. Tack.

Anders: I sista minuten fick du uppdraget att filma i kyrkan. Tack för att du ställde upp med så kort varsel. Kan knappt vänta på att se resultatet. Tack.

Gästerna: Den viktigaste komponenten för en lyckad fest. Vi är glada att så många långväga gäster kunde närvara och det var endast ett fåtal personer som inte hade möjlighet att komma och det betyder jättemycket för oss. Jag hoppas att ni var med på en fest ni sent ska glömma.

Det finns säkert fler att tacka. Jag ger alla som hjälpt till, hållit tal eller på något annat sätt medverkat till festen ett generellt tack. Som jag sagt tidigare – vi hade en underbar dag.

TACK!